Orons förtvivlat skriande kakofoni,
stör mig i min jakt på harmoni.
Ängslan träffar mig med förgiftade pilar,
när mitt sargade försvar äntligen vilar.

Strävan efter ett inre lugn,
synes mig ofta alltför tung.
Tänk om jag blott kunde vila en stund,
i mitt eget hjärtas grönskande lund.