Vatten
upp vid knäskålarna
och natten kryper in i
ögat som en solförmörkelse

Någon har slaktat
alla dessa människor
utan en tanke på
att dom var just
människor

Det stinker
helvete
från skorstenar,
ändå är
dessa leenden på läppar
självklara

Kaktushjärtan
svävar i den kalla vinden
kasta dig mot marken
och be om
förändring

Det kanske
är det enda som finns kvar
att göra