Den lånade lattelägenheten är numer ett kaos av mig. Minst sagt. Tre öppnade, halvt fulltecknade skrivböcker ligger i högar här och där – bildar nästan ett vackert kaos. (Jag städar bort det imorgon)
Ute smattrar regnet, förhöjer min levnadsstandard. Vore jag katt skulle jag spinna nu.
Mordets praktik och Poetry Slam är poetens död är min lektyr på det inglasade bordet framför soffan jag sitter i. Den är bred nog för oss båda. Min dator och jag.
Såklart, när du köpt en mini-PC! Hörs en röst i mitt bakhuvud skratta.
Jag börjar få huvudvärk, tänker jag och tittar på ölen på bordet.
RÖSTEN: Det är ändå fredag ...
JAG: Men en kopp te, måste ha varmt … det regnar ju.
RÖSTEN: Det är fredag! Och sommar! Sommarfredag i regn! Drick ölen!
Jag försöker skriva, men regnet hindrar mig. Som en annan idiot stirrar jag, ser det våta lyfta och sänka skiten från fönsterrutorna. Hyresvärden har inte tvättat innan jag flyttade in. Fan, nu faller det på min lott att göra det när jag flyttar härifrån.
Mina enda måsten är måltiderna.
"Har du ätit middag?" Frågade mamma när hon ringde.
Nej, tänkte jag svara.
Ja, sa RÖSTEN.
(Paus – en klunk öl)
Jag, mig själv och … jag själv. Ensam.
De dansar utanför. Så är det att bo ovanpå en klubb i en stad i landet ingenstans. Musiken går på högvarv och mans- och kvinnorösterna blandas i regnet och ruset.
Mer öl.
Kanske borde jag gå ut dit?
RÖSTEN: Vafan tror du? Klart du ska!
Iförd pyjamas och poncho. Inte den sexigaste kniven i lådan …
Nej, nu blev det fel igen. Varje gång jag skriver fel ser jag min gamla svensklärare framför mig:
”Fy skäms! Är du helt dum i huvet eller?”
Var det läraren eller rösten som sa det? Hörde du något?
Inte jag heller.
Ölen är halvfull – eller halvtom – nu. Kvällen börjar lida mot sitt slut, det är dags att tänka på refrängen och det är en dag imorgon också blandas med ”du är ung, du kan vara uppe hela natten”.
RÖSTEN: DYGNA!
Jag blir trött bara jag tänker på det. Klubbmusiken pulserar, masserar ut rösten ur mitt bakhuvud - och jag somnar i soffan.