På väg till vardagen; möter människor jag mött förut. De har samma vanor som jag, samma beslutsamma ansikten. Med detta plöjer de framåt – till synes orädda och oövervinneliga. Jag känner tvekan där jag går. Tusen frågor trängs på denna lilla promenad. Är det här jag gör verkligen helrätt för mig? Trivs jag tillräckligt för att stanna? V-e-m-Ä-r-J-a-g?

Direkt därefter tar jag mig samman – pinsamt, det där är ju inte jag. Snörper istället ihop ansiktet för att inbädda mig själv, mitt jag, i mig och min sfär.

Dag ut och dag in.