Har fastnat i min egoism.
Men teorierna, logiken och dominobrickorna ställer sig på rad i mitt medvetande och ber mig vara ädel.

Hjältemodig.

Sätta andra främst.

Och i slutänden kanske egosimen skulle gilla det också.
Att slicka skavsåren som jag själv har gröpt med köttyxa.
Låta åren slipa sårkanter och dårkanter i tron att jag gjort det rätta.

Egoismen segrar alltid.
Det handlar om mig, mig och mig.

Det känns så falskt.
Min oförmåga att sätta dig främst.