Jag låter
gamla stan
äta sig in i min själ
evert taube
sjunger sina sånger
över stenbelagda gator
slottet sveper sin historia
över wasa vatten

Jag och farsan
tar en öl
och pratar med ett orginal
han säger ursäkta
varje gång han råkar
bryta sig in
i mitten av ett samtal
vi gillar honom
han är reko
han har fötterna på jorden
och ölen
på bordet

Vi går våra
genetiska
steg
till bussen
samtidigt
som gårdagens vindar
vidrör våra
solbrända ryggar