Jag är fjorton år
Jag går inte upp ur sängen
Depressionen sjunger i min kropp
Jag vill inte vara med längre
Jag går inte upp
Blundar
Säjer inget
Vill inte vara med längre
Jag är själsligt bestulen
Orkar inte längre
Mamma kommer med läkare
Jag äter inte längre
Jag vägrar prata
Men läkaren ser snäll ut
Tar mej med till sjukhuset
Vill inte bo hos min sjuka mamma
som spelar frisk
eller som inte vet att hon är sjuk
Jag får prata om hur jag har det
med bra personal på sjukhuset
Sakta börjar jag må bättre
Får komma till en fosterfamilj
som SER mej
Så att jag kan bli hel igen
Så att jag kan få ett liv
att leva