Du gråter ymnigt

Du säger att dina rädslor

äter upp dej innifrån

Vad kan jag göra för dej,

frågar jag dej i en kram

Kyss hela min kropp

och själ svarar du,

vilket jag gör länge,

tills ett leende

sprider sej i ditt

så vackra ansikte

Kysser din klyfta sen,

tar dej med upp mot

toppen, och du skriker

när du kommer, och

du ligger sen i min famn,

och vi är tysta

i Guds efterdyningar

som helar och renar,

upprättar och bygger upp,

och du skrattar till,

och tackar mej för att

jag fick dej att se ljuset igen,

och jag viskar:

jag älskar dej min finaste vän.