Det känns som ett hån,
ett stort malligt flin i ansiktet
och jag vill bara krossa
dig dig dig
och dina
väl valda ord
som alltid faller så snyggt
i ett mörker
som får mig att famla efter allt
och onekligen
sätter mig i underläge.

Du tog allt som var mitt
och gjorde det till ditt,
tyvärr så skickligt
och övertygande
att jag inte märkte något
förrän din silverfärgade dröm
slog mig medvetslös
och jag insåg
att du hade lyckats
med det jag aldrig gjorde.

Musikens toner
överröstar mardrömsliknande
scenarion, bland
spritpimplande nyårskåta
tonåringar
jag aldrig upptäckt
vad jag har gemensamt med
och dina ögon tömmer rummet på folk
när de träffar mina.

This is the end
hinner hjärnan registrera
innan startskottet går.

Motvind?

Nej, styv kuling för fan!