Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tidens sus, att finnas kvar

Tiden är oändlig
svår att förstå

den rinner som sanden mellan fingrarna
försvinner lika fort som den kom

att försöka greppa den
hålla den kvar

kanske få den att stå stilla
kanske känna att man förstår

åren går
de rusar iväg

hur ska vi kunna bli kvar
ge en bit som någon kommer ihåg

att bli ihågkommen
att finnas kvar

vad kan minnas om tvåhundra år
vad kan och vill vi förändra

hur vill du att dina barnbarn ska minnas dig
vad vill du ge dem för värld att leva i

Vilka tankar och drömmar vill du ge
vad är det viktigaste att föra vidare

Vill du ge dem en värld som är trygg
en värld där man möts av omtänksamhet

vill du ge dem en känsla av godhet
en känsla av hopp och fred

Det leendet du ger idag sprider sig till imorgon
som ringar på vattnet

Att vara god är att vara en bit av evigheten
det finns kvar och växer

det finaste du kan ge till morgondagen
är att vara snäll idag

dina barn ska mötas utav glädje
och du ska börja sprida den idag




Fri vers av Anna Elisabet
Läst 221 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-08-18 23:35



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Anna Elisabet
Anna Elisabet