Ditt ständiga återkommande till min värme där under täcket
som om dagen bestod av gömda delar för dig att plocka upp mellan mina ben, händer, läppar
och sedan smaken av snus i din andedräkt och jag som spillde kaffesump över de vita silkesstrumporna
kaoset, som det alltid varit, alltid skulle vara
porslinshy mot skrovlig havsbotten.
Så blev jag den där nakenheten, klädde mig i den, virade den flera tusen varv,
kaffesump i håret och över mina armar föll någon form av beslagtagen harmoni
i efterhand önskar jag att jag redan då hade lyssnat på Perth, blandat i mer kanel och det fanns alltid ett avstånd mellan oss, jag som höll någon form av försvarsmur uppe
Dörrarna öppna men bara för att en dörr står öppen innebär det inte att man släpper in någon
och så var det med dig
så skulle det alltid vara med dig