Pang! Blixten slår ned mellan mina ögon och jag sitter på ett flygplan påväg mot gränslandet.

Det var så länge sedan som vi gick under solen och ibland undrar jag ifall du fortfarande andas.

Jag vet att jag hade älskat dina andetag om du ville andas igen.

Klockan är 02:57 när jag hamnar i gränslandet. Det är kallt som fan.

Klockan 02:59 har jag glömt bort hur man andas.

Kvinnoskrattet från mellanraderna skär igenom salongen klockan 03:33