ibland tappar man bara bort sig själv...
meningslösa kyssar
jag kastade bort min personlighet
gömde mina värderingar
glömde bort vad jag själv ville
varför skulle jag ge mig själv till vem som helst
bara för att låtsas att kärlek finns
för en timme, eller kanske två?
jag fastnade i en ond cirkel
tillsammans med de som betyder allra mest
vi förlorade oss själva allihop
omedvetet knuffade varandra utför
jag kom längre och längre ifrån mig själv för varje meningslös kyss
för de betyder ju ingenting
varken kyssarna eller han som står mittemot
absolut ingenting
snart betydde inte jag någonting längre
jag försvann med kyssarna
allt var perfekt
det är farligt att ha ett perfekt liv
då måste ju någonting gå fel
till slut måste man falla