Dom fick oss att tro att det inte fanns några rövare i skogen,
men rövarna var närmare än vi trott
Grymt och hänsynslöst tog dom våra drömmar och ersatte dom med illusioner

Ensamma och rädda i skogen började vi leta oss ut
Länge gick vi längs den mörkaste av stigar och min hand
höll krampaktigt i din

Men mörkret förrådde oss och plötsligt var vi vilse på varsin stig
Jag minns din själ men känner att den inte är nära
Jag är rädd att mörkret har tagit dej

Men det är alltid som mörkast före gryningen
och där känner jag igen din hand
Våra stigar har lett oss till samma ställe,
ett ställe där illusionerna inte längre lever
Vi har besegrat all skogens rövare och nu
går vi hand i hand ut ur skogen min allra käraste syster..