Det finns sorg i dina fotspår
Jag känner den under mina fotsulor
när jag följer dig

Din nedstämdhet fångas upp av vinden som
leker i mitt hår
Jag smakar din smärta på mina frostbitna läppar
i den kalla vinternatten men finner trots det -
inga svar

Allt jag ser är siluetter av din borttynade kropp som kämpar
för att ta sig fram genom den snötäckta asfalten
Du är fallfärdig likt ett förmultnat träd som står och väntar ut
sina sista minuter på denna planet
redo att släppa sina rötter

Men du ger inte upp
Jag önskar att jag visste vad du rymmer ifrån
Varför du inte stannar när mina rop färdas på
snöflingornas ryggar


Du går allt djupare in i dig själv
Gräver upp det döda som du tidigare begravt
Och tårarna rivaliserar nerför mina kinder när
tanken om att du glömmer allt mer av mig
för varje steg






När var det världen fångade dig
slog dig ur mitt grepp och gav sig av
Och jag frågar mig ständigt,
varför fick jag inte ha dig kvar?