En hankar sig fram,jodå !  i tron, att finna den eviga
kärleken, eller att den finner en.  Och hoppet har en
kvar,om än det alltid gör en besviken. En traskar på
från arla till särla,  i ur och skur, i dur och moll. Om
morgondagen har guld i mund,är det bara aska kvar
till kvällen, för en lever, ur hand i mun, på isflak flyt-
andes, och oron mal i  själens kvarn, medan  erfaren-
hetens  dyrköpta  tid  skördar ens tålamod, en  lever
och dör,och det är väl nog.
                                              *