Någon i ett annat land
sa att när man växer upp
när man,

lever ut,
när man lär känna


så smälter alla höstlöven samman.

Där under ytan
i det ihåliga
i det fördolda
där ingen bor

utom luften som du andas
som nu blivit min.
Som jag andas in.

Som jag
behöver



har skiftat färg medans du inte vågade stå för orden.

Gråskalan talar ut
den har för första gången någonting att säga sådanna som dig och mig



under träden där bara idiotvindar blåser
och kärlekslöv ramlar ner.


men när jag bara ligger där,
blottad och fallen från ovan där jag trodde vi bodde



så insåg jag att orden som för mig ligger varmt om insidan
som svalt mina lungor
som bundit mitt hjärta
omsvept min själ

och eldslukat min vilja



har blivit starkare än någonsin.








Och älskling det tog mig tre sekunder
att veta att det gjorde ont
.
Det tog mig tre sekunder för att inse vad en evighet är.
.
Det tog mig tre sekunder att smaka på adjövin och ensamma vintersnyftningar.





Det tog mig en blinkning under mina egna ögonlock under de ingen ser
, för att inse att ljusen tänds när du släcker lampan.


För i mörkret i mitt rum
mitt i natten
när hela världen vilade sina kroppar
- väcktes min till liv.

(skriva utan andetag
känna utan luft
flyga under marken
gå på luften
fram och ut
in och tillbaka
för att få höra dina rytmer,


så jag kan spela musik igen)







Älska mig som flykten
mot ditbort
vem
vet
var

men jag vet
att bakom bågen av färg
och bakom stunden av nedtämdhet




finns något djupare än du kan se bakom blågröna ögon,
min



skatt.