och säker
i dina rörelser

säker i dina tankar
och händerna som säkert
håller fast

och solljuset
genom dimman och
frosten i gräset
och den rostiga skördetröskan som någon glömt sedan längesen.

och där gick stutarna i september
och de är borta nu
kvar är grånande stolpar
som inte står så säkert
mulen i jämnhöjd med min kind
och säkert rör ni er ni båda.

och frosten
och hästens öga

på bryggan
på hällen
den grå som funnits där alltid sedan längesen.

och solljuset
genom dimman
och på frosten i gräset
och över tomheten där stutarna gick

och det gör så ont
så jävla ont!
så ont att så jag skriker!
men skriket halkar över de frostbitna grässtråna
och försvinner ut över markerna i tystnad..

..när ingenting är säkert.