och den mörka klumpen i halsen
mot den våta asfalten och de kala träden
och mot din blick som viker undan

den mörka klumpen som kväver krampar
växer kväver
och inne i mig en svärta
som du inte vill inte kan inte vågar färga
för att du är rädd att den ska täcka
alla dina färger
alla dina toner

så du viker undan
från min svärta där den blåser iväg i en papperspåse
från den våta asfalten mot de kala träden

(guldskimrande)