Jag tänker låtsas som att jag aldrig såg det inlägget.
Jag kommer fortsätta låtsas som att du finns.
För jag kan inte bryta ihop nu.
Jag vet inte om de jag oroar mig för är sant.
Om du är den personen som faktiskt gått bort nu.
Men jag tänker låtsas som att jag inte vet vem som har dött. Vem som har tagits ifrån oss.
Jag vet att jag borde falla ihop. Gråta. Men jag orkar inte nu.
Om en stund kanske, när jag kan falla i gråt bland fyra väggar där bara jag är innanför.
Men jag kan inte låtsas om den tyngd som trycker på min bröstkorg.
en timme och en kvart så ska jag hålla ihop mig. Försöka stå stark.
Sen kära du, ska sorgen få rinna ner från mina kinder.
Inte nu, sen. För nu tänker jag hata himlen som krävt tillbaka sina änglar