jag går några försiktiga steg framåt
skrattar falskt
vänder mig om
du står kvar
jag går ett steg tillbaka
du står kvar
stampar lite i marken och biter mig i läppen
vill så gärna springa in i din famn
och jag vet du vill
för det har du sagt till mig
vi vet
men det hindras
jag lockas bortåt av hopplöshet och krossade drömmar
kanske senare
men hur länge kan man vänta?
hur mycket kan man offra?