Hela tiden möter vi varandra.

I mörka tunnlar
eller upplysta rum.

Möts i varandras blickar
eller i det vi snabbt viker undan.

Möts genom skratten, musiken,
dikterna.

Orden vi fångar
och de som får sväva mot taket.

Det kan hända att vi möts i det som värker,
i reaktioner av oavslutade relationer
i jakt på oss själva
eller i driften av att komma framåt.

Vi finns där i drömmar, fantasier
och verkligheter.
I det vi delar och i det
vi inte har gemensamt.
Öppnar vi upp för möjligheten
och stänger andra ute.

Men om vi då stämmer träff på riktigt,
med kalender och klocka.
Om vi plockar fram allt
och lägger undan det igen
för att se vad som då blir viktigt

Var ses vi då?
Var möts vi?