I min ande glittrar en kristall,
som livets klara sanningar speglat.
Dold likt musslans pärla i vågors svall
den alltid i själens farled seglat.

Genom prismans stilla ljus - når
jordisk tillvaro sin rätta nyans.
Endast världens äkta skatter får
i kristallens skimmer någon glans.

Jakt på guld den ädla tanken förgör.
Den dock ej det visa hjärtat bryder.
Ärans krans av lager - bräcklig och skör
– ej andens strålande skepnad pryder.

Den inre vissheten styrka skänker;
frihet, förtröstan, dådkraft och mod
även i stunder då solen sig sänker.
Stark jag inför livets uppdrag stod.

Den som själens medaljong i sinnet bär
vid livets vägskäl aldrig tveksam står.
Andens smycke det sanna valet lär -
sinnets frid för den som egna vägar går.

Främling bland människor, gäst på jorden!
Ensam är vandring, men insikt ger tröst.
Lycka är ej att vara en i horden!
Lycka är samklang med hjärtats röst!