känslan av att ha missat
något väsentligt
uppfyller
min dag
till att leta efter platser
där jag vet
att jag inte kan hitta det

jag inbillar mig att resan
är ett plåster
som lindrar
som balsam
när hoppet är ute

som när målet
är att andas
utan vare sig näsa
eller mun

och ändock
vara mer levande
än aldrig förr