På min vandring
hittar jag den vackraste ros man kan finna
Vill ej dra den upp ur sin jord
Ty den bör frodas där
Där rötterna har sin boning
Så vacker men ack så allena

Men jag tager några vackra taggar utav den
som minne eftersom jag vet....
och jag ger rosen den näring den behöver

Så plötsligt en dag när jag dyker upp igen
så har någon slitit bort rosen från sin rot
och jag ser den aldrig mer

Jag står där ensam med taggarna i min hand
som minne från den ros jag visste
att jag skulle mista en dag