Goda kaos och ljus

strömma genom mej i ett rus

fyll mej med åtrå

jag vill himmelen nå

Ge mej livsmod

jag är en saltstod

Jag är utmattad och slut

Men jag har inte brännt mitt bästa krut

Goda själens kaos och skratt

kom med kärleksljus i min natt

Kom med död, kom med ljus

det är så kallt i mitt hus

Jag vill dö och återuppstå

jag vill paradiset nå

Jag vill kyssa en kvinnas bröst

min enda tröst denna djupa höst

Ikväll lyssnar jag på mäster Cornelis

min goda broder så varm och vis

Jag vägrar att bli cynisk och bitter

Jag känner änglar och hör fågelkvitter

Jag är inte ämnad för elände och depression

Jag dricker frid, jag fylls av himmelsk inspiration

Min själs hjärta

är fylld av en smärta

Jag kröns varje natt till kung

och glada spermier simmar i min pung

Varje morgon ligger jag slagen

men jag lyder inte under den värdsliga lagen

Jag är innerst inne en fri och säll ande

jag jublar mitt i min smärta, det är få som kan det

Livet kan verkligen te sej som ett straff

när du tittar på så där så blir jag paff

Vi är alla ämnade för paradis

det måste finnas en ände på all kris

Glädjens sol ska stråla

tillsammans ska vi vråla

Allt jag vill är att slicka din hud

för jag är bästa vän med Gud

Du säjer att med mej känner du dej trygg

men jag tycker att du är elak och stygg

Du håller inne med din längtan och åtrå

men jag vill ditt hjärta och själ nå

Nu på lörda

ska jag din sömn mörda

Jag ska göra dej galen och kåt

för jag ska bli hård och du lyckligt våt

Jag kan se att du är olycklig, så älskade fall i gråt

Att du ska blomma och fulländas är mitt enda uppsåt

Kom nu i min varma famn

så ska jag sjunga ditt vackra namn

Jag ska älska dej fram till din grav

jag ska vara ödmjuk, inte ha några krav

Allt jag vill är att se dej glad

jag ska kröna dej med rosor och blad

Jag ska lyfta dej upp på din tron

jag utplånar din vånda, och oron

Du ska sjunga och skrika din lycka

Men vad ska dvärgarna tycka?

Låt oss glömma idioterna, och gå vår egen väg

Visst är egocentriskheten helig och vacker så säg

Ingenting i vårt samliv ska leda till katastrof

för vi älskar varandra, det blir denna dikts sista strof.