tiden har stannat men kroppen är kvar
blicken i fjärran från forna dar
ansiktet fårat av sorg och skratt
i ögat där ligger en dimma så matt

lägger min hand på hennes knotiga rygg
hon vaknar då till men är inte trygg
-har du sett min make han skulle vart här
gick ut för att handla i vår affär

en middag hon lagat som står på bordet
han kommer nog snart, ja hon tror det
att han varit död uti trettio år
är någonting som hon inte förstår

i fjärran är blicken åter igen
diskret jag då dukar bort tallriken