På gatan där jag växte upp
Hälsade alla på varandra
Gammal som ung
Alla som passerade
hälsade med glada miner
ingen var utanför

På gatan där jag bor idag
så tittar de flesta bara ner i marken
precis när man ska passera dem,
talar i mobilen, lyssnar på musik
i sina öronsnäckor

Jag önskar att det var som förr,
ett mer levande samhälle där folk
ser varandra, idag om man stoppar
någon på gatan för att hälsa,
så hoppar de till och tittar på en som om de tror
att man ska råna dem ....

"Råna" dem på några sekunder i deras
liv för att säga det vänliga ordet:
Goddag !

Är tiden verkligen så dyrbar ?