Trampar utanför stigarna.

Vet inte var minorna finns.
Men att de finns
har alltid varit uppenbart.

Trampar inte för en egen grav.
Inte heller för spänningen
innan det smäller
dä allt ljusnar för att mörkna.

Trampar utanför stigarna.
Inte för att förlora en arm,
ett ben,
ett förstånd
eller ett hjärta.

De egna vägarna är alltid
mer oförutsägbara
än de upptrampade
Det växer fantasi
mellan stock och sten

och kanske, kanske att det mörknar
för att ljusna.