Alla tycker att jag är
konstig här de har alla
pratat om mej innan de
pratar illa om mej nu men
ni är avslöjade låter
mej inte luras är inte dum.

Hon är tom. Det är något fel på
henne hon passar inte in här
säger ni men nej jag vet det.

Jag ÄR oäkta, för det som
är äkta förstår jag mig inte
på. Vad är det meningen
att man ska känna nu?
Det är konstruerat vad
händer? Måste fokusera för
att inte försvinna bort.

Hur gör man? Vad är
bra? Vad är dåligt? De
kommer komma på mej
de är på god väg när
som helst har de förstått
allting att det inte finns
någonting i henne.

De kommer förstå att
det heller aldrig fanns
någonting där. Det var min
hemlighet men den är
alldeles strax avslöjad som
alltid du förstör för mej
så mycket din jävul.

Men jag tycker också att det
är tragiskt, är inte på min egen
sida det vill jag att ni ska
förstå jag hatar också
mej själv. Henne.

Men jag tycker också
synd. Om henne. Jag sörjer
henne för varje dag
som går efter den att jag
insåg att hon faktiskt
var död.

Spottar i handfatet
nu tittar mig i spegeln ler
mot ett ansikte stirrar
mej blind på två händer.

Det var länge sen vi
sågs nu har vi
någonsin setts? Jag
kan inte minnas.

Hur kunde det bli såhär?

Faller en tår nu.
Det finns någonting där
inne som vill ut men
jag förstår inte VAD.
Snälla ge mej en
endaste liten ledtråd så
ska jag hjälpa dej loss.

Så ska vi besegra dem
alla tillsammans.

Jag vill så gärna snälla
vill du ?