Kärleken ligger naken skitig blödande i ett dike
Jag trummar takten till Lou Reeds Romeo & Juliette. Kraften är med Mej. Rysningar av glödande glädje. Jag känner själen födas på nytt. Mitt försvinnande bär äntligen frukt.
Kärleken går hemlös i trasigt nattlinne i kall februarikväll & Hon har inga pengar till bussen. Folk sover - slår ner blickarna.
Deras ögon ger ingenting längre, & de hånar dom som är svaga. Programmerade cyniska ansikten njuter av att förödmjuka, avfärda det som är levande & vackert.
Kärleken ligger naken skitig i ett dike. Någon har slagit Henne i ansiktet, Hon blöder ur näsan, skakar i kroppen, kvider. Jag stannar bilen, lyfter Henne försiktigt, fäller bak stolen, lägger en filt om Henne. Jag proppar Hennes näsa med papper.
Sjukhuset, sen får Hon sova i min gästsäng. Hon gråter av vrede, Jag smeker hennes hår. Vi håller varandras händer. Vi minns värmen.
Lämna Mej inte igen, dom dödar Mej därute. Vi ska vara tillsammans svarar Jag med en kyss.
Fri vers
av
Johan Bergstjärna
Läst 196 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2011-11-26 15:12
|
Nästa text
Föregående Johan Bergstjärna |