I lyckans kärna finns en svart nerv
Som blöder igenom alla förband
Vid upprepad beröring framträder ett skavsår
Som sprider sig snabbt som kallbrand


Ett hjärta hugget av lyckans ormbett
Sväller snabbt i euforisk psykos
Tills giftet verkar och hjärtslagen dämpas
Och vävnaden övergår i nekros


Men en människa kan leva
Även amputerad av sorg
Fast ett hjärta slår så svagt och ynkligt
När någon bänt upp din bröstkorg