I hela mitt liv har jag letat.
Letat efter genvägarna till lyckan.
Letat efter enkelbiljeten till tryggheten.

Men nu, när jag slutit cirkeln flera gånger,
har jag också insett
att jag bara gått runt, runt, runt
i hela mitt liv.

Jag har alltid sökt genvägen,
men varje stig jag gått,
har visat sig vara både
längre och mörkare än livet självt.
Hela livet har jag gått omvägar,
isället för de genvägar jag sökt.

Kanske ska jag börja söka mig
till de vägar,
som utåt sett ser långa, mörka,
svåra och nästan omöjliga?

Kanske kan jag då
få gå på en stig,
som åtminstonde når fram.