Flera år senare
piskar jag fortfarande mina hästar
framåt

för att inse att jag varken rider
eller styr.

Men det är jävligt enkelt
att sätta sig gränsle
över sig själv

dra stramt i tyglarna
eller sparka på
som någon typ av dåre.

Och att det där man söker
heter lycka
det känns ju pinsamt banalt
när det piskar i ansiktet