Äppelmosen på gröten smakar så syrligt,
Bananpannkakan är så söt
Kaffet... är så starkt idag
och filmjölken är mild och mjuk

Idag...
När jag tittar ut, ser jag molnen svepa förbi,
De är välkomnande, inte alls så gråa som jag förväntat mig.

Trots att det är december är marken bar där ute, förutom den lätt snöpudrade gräsmattan
Den ser lite ut som skalet på en prinsesstårta
Det är ju inte min födelsedag, men jag hade önskat att det var det.

Jag njuter av att äta frukosten, och idag är den extra god för ingenting
Det är ingen fest att vakna sent.

Om jag hade någon att dela min upplevelse med, en älskad, som kunde uppleva samma mystiska morgon, så tror jag det skulle gjort hela stunden mer magisk...
Ja, den skulle på något sätt förvandlas, från mystisk till magisk.

Det finns inget magiskt med frukosten, för det finns bara jag här.
Jag känner mig stark av intrycken; utsikten, doften, smakerna,
med bara några bananflugor hemsöker mig i köket. Det gör den knappast till ett minne att ha kvar och tänka tillbaks på.

Eller gör det?