Man är ju
hellre ett sandkorn
i en mussla

än ett sandkorn
i Saharas öken.
Trots sällskapet av

släktingar där i
den stora, stora
'sandlådan'. Musslans kött

är så lent
och som mjukt.
Så kärleksfullt vaggas

sandkornet och växer
upp till en
vacker pärla som

en vacker dag
sitter i ett
halsband högt buret

kring halsen och
nacken tillhörig en
kvinna med en

stor, stor simbassäng
som påminner om
det marina havet.