Allt det du nu läser är lögn. Ordens demoner ligger bakom. Det här händer egentligen inte. Lika lite som en osynlig uppochnervänd regnbåge kan synas mot polstjärnan en natt i december. Denna text är ett enda stort ljug. Vad den än påstår är det bara lögn och förbannad dikt.

Men detta är sant. Det pågår en kamp mellan ordens demoner och ordens änglar. Änglar är sanningens förkämpar och demonerna lögnens. Mellan dem finns en tredje part, Fantasins Gudinna, Izath Naph. Men hon är helt ensam, ensam och osynlig. Änglarna och demonerna kan inte se henne. De kan inte ana att hon ens existerar. Det ingår inte i deras respektive världsbild.

Tro inte på något som denna text påstår. Inte ens det du nyss läst. Eller kanske du skall tro vartenda ord, in i minsta prick över i? Eller du bara ögnade igenom den och tröttnade gansk snart? Bra. Du har du ännu inte blivit besatt av ordens demoner. Offra gärna något till Izath Naph – då får du hemlig hjälp, bortom ängleri och demoni. Skänk henne ditt vackraste ord, din vackraste mening. Men gör det snabbt, innan du själv dras in i striden. Det är bäst för dig att hålla dig utanför den.

Detta händer egentligen inte på ett plan, men gör det på ett annat. Lyssnar du noga kan du höra svärden klirra och lömska skratt som ekar mellan orden och fladder av jättelika vingar i ordrummet kring dig. Det fortsätter bortom ditt medvetande, klingar av bortom din upplevelsehorisont.

Du läser inte denna text och jag har inte skrivit den. Är det sant eller falskt? Den kom till genom att jag förnekade att jag skrivit den trots att jag faktiskt gjorde det. Allt är bluff. En härva av lögn och sanning. Hanen har galt tre gånger och jag förnekar fortfarande ansvar för texten. Lögndemonerna jublar och hörs pladdra om du lägger örat mot tågräls eller ett bankvalvs bastanta dörr. Men akta dig innan tåget kommer eller bankalvsdörren slår igen.

Ingenting går att bevisa. Gud gjorde inga gröna små äpplen och inget barn skrattar åt Chaplin. Plötsligt är det så tyst. Vart har sanningsänglarna tagit vägen? De bidar väl sin tid, plåstrar om sig, ber till Gud om kraft. Inte ens lögndemonerna verkar vara i rörelse. Så stilla allt blivit. Eller är det lugnet före stormen?

Det kanske finns en högre sanning bortom de sanningar och osanningar denna text hittills innehållit? Jag lämnar frågan öppen. Jag vet helt enkelt inte.

Du läser inte denna text. Om du tycker du gör det har lögndemonerna lurat dig. Men också meningen nyss kan vara en lögn. Sanningsänglarna griper in och plötsligt fattar både du och jag något viktigt.

Jag har kommit fram till följande som jag varit inne på tidigare. Denna text är en blandning av lögn och sanning och en stridsplats för sanningsänglar och lögndemoner. Du märker det genom att den ibland väcker behag, ibland obehag, beroende på hur striden böljar fram och åter. Sänd en tanke till Izath Naph så sänder hon lugnande vibrationer varken demonerna eller änglarna kan förnimma. Då blir allt bra. Du skapar en ö av harmoni och balans mitt i stridens hetta.

Via dina ögon tar texten dig trots allt i besittning, invaderar ditt medvetande, och du tänker kanske: ”Jaha, vad händer nu?” Men egentligen händer ingenting, ingenting synligt – men kanske osynligt… Eller händer allt, här, där och överallt. Texten ingår i en större enhet varken du eller jag kan genomskåda eller få överblick över. Lögndemonerna vill göra allt skrivet till lögn, sanningsänglarna strävar efter att göra allt till sanning. Det är vad jag antar. Bara Fantasins Gudinna, Izath Naph, vet vad som egentligen gäller, vilket uppdraget är, vilken mission hon har och som du som läsare har. Jag bara förmedlar detta. Jag är en budbärare vars enda ansvar är att förmedla denna texts budskap efter bästa förmåga.

Det är bara för dig att förneka att texten invaderar dig, men allt förnekande bara besannar, oavsett vad det gäller. Det kan gälla lögner, osanningar. Det kan röra sig om demonernas lögnaktiga eldsandning, änglarnas besannande heliga rop.

Men under ytan finns något annat. Jag vet inte vad. Vet du? Både du och jag kommer förmodligen att veta det när texten kommit till punk, när den fortsätter mala i ditt minne och generera något varken du eller jag just nu har en aning om..

Man kan säga att texten både skriver och läser sig själv, oavsett om den finns på nätet digitalt eller ej, eller i en gammal skokartong i min garderob. Är det en strid det handlar om? Eller är allt bara en lek i Izath Naphs medvetande för att få evigheten att gå – vilket den inte kan. Det är bara att fortsätta leka. Men är det en lek?

Jag förmedlar dessa ord. Är det sant? Avsikten med den är att du skall läsa till punkt. Då är kampen över. Izath Naphs lek är slut. Vi uppskattar att du fanns med i publiken den stund det tog dig att läsa denna text.