Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dödliga december

Dödliga december du är så tyst.

Tyst, stilla. Ljuden dränks i hörlurarna, alldeles knäppt, knäpptyst. Och jag, jag är tyst. Tyst för att inte synas, för tyst för att höras. De är alla döva, idioterna som kallade ditt namn.

Jag borde studera,plugga, lägga fokus på powerpointen framför mig. Jag vet, vet att jag bör, vet att jag måste. Men tankarna, de som annars ekar så tomt alldeles för ofta, de skriker och kivas, ger mig ingen ro. Studiemotivation i ett ljudisolerat rum, lika rogivande som ett alldeles för högt decibelantal. Ljud. Ljud överallt.

Tankar. Tankar som tankar, de vandrar iväg, åt alla personer som försvunnit spårlöst genom åren. En dödens månad har inträffat. Döden som kommer till de som är för unga för att dö och hämtas. Vi står endast hjälplösa bredvid när folket faller som flugor.

Hjälplöshet. En känsla av omakt. Vad kan vi göra åt världens gång, vad kan vi göra när någons tid är kommen. Inget. Inget alls.

På något sätt har alla sin tid utmätt, hjärtat är inställt på ett visst antal tal. Det slår aldrig för många, aldrig för få. Vi har ingen talan i det vi inte vet något om, det abstrakta som sker när ingen ser på. Planen om allt.

På något sätt gör det mig irriterad, ledsen, oförstående. Resonemanget som inte håller i längden. Vad som menas med att ta unga själar alldeles för tidigt, för tidigt för att ha upplevt ett liv. Vad ligger bakom? Var är vårt välförtjänta motargument, svaret på frågan vi aldrig fick besvarad. Besvarad med endast tystnad, tystnaden när ord inte är tillräckliga.

Karma, ödet, allt. Alltsammans är det en enda blurr när man står öga mot öga med verkligheten. Finns det någonsin en orsak med dess mening. För vad är en mening utan värde, vad är värde utan en mening? Inget alls, iskallt, dött. Ont.

Det är dödliga december. Dödliga, tunga, mörka december. Månaden då inget blommar, inget lever längre. För tungt för en rot att kämpar sig till ytan, tyngden av snö, för tung.

Men snön, kanske föll den för dem, för de som själva föll. Offer för ett iskallt december. December, dödens månad.




Fri vers (Modernistisk dikt) av Neo
Läst 438 gånger
Publicerad 2011-12-13 03:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Neo

Senast publicerade
Dödliga december
* Se alla