Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Bildsekvensen föreställer två tomater som är ute och går, de skall korsa en väg. Den första tomaten klarar sig helskinnad över. Så gör även den andra, någon tredje tomat syns inte till och detta är hur man förstör en riktigt bra historia.


En sådan där helt vanlig dag i tomheten.







Ja, idag är det tisdag och jag får
inte ändan ur vagnen för jag har
ångest och snart skall ajg äta lunch.
Det är samma visa varenda dag.

Jag brukar inte ha något emot
det i vanliga fall, att dagarna är
sig hyfsat lika alltså. Nej, det är
ångesten som gör att jag blir

alldeles vansinnigt ilsken över att
befinna mig inuti det elastiska
ägget livet. Själen är ju 'fången'
i kroppen. Det elastiska ägget gör

att de väggar jag ser ut igenom
inte går att forcera varken med
våld eller ilska. Det enda som
tränger igenom är tankar, känslor

och drömmar. En fånges första
och främsta plikt är flykt, i alla fall
försök till flykt och det lyckas jag
inte riktigt med. Det enda påtagliga

beviset på att jag ändå lyckas
komma ut ibland är när jag skriver.
Det är ett slags tänkt permission
och när tankarna vandrar iväg och

blir till dagdrömmar, noveller och
annat så rymmer jag på sätt och
vis ut ur mitt elastiska ägg kallat
livet. Det finns dessvärre bara en

utväg och det är att dö. Men det
är inte bevisat bortom varje rimligt
tvivel att då kroppen dör, själen
skulle släppas fri. Så medan jag

försöker få reda på svaret på den
frågan väljer jag livet för medan
jag lever är jag då åtminstone fri
att tänka, känna, skriva och fak

tiskt även sjunga, viska, skrika
och spela apa. Var var jag nu?
Jo, det är tisdag, det är Lucia
(som jag för ovanlighetens skull

har längtat efter i år) och jag har
sett och hört det allra mest under
bara. Helt vanliga människor som
utklädda står och sjunger i en stor

sal och gör det unisont, helt utan
någon tanke på att fly vardagens
alla fasor. Det ger mig hopp om
att det finns något i livet att glädjas

över trots allt. De såg så ini helvete
glada ut trots att livet verkligen
stinker mest varje dag. Ja, inte för
mig kanske, jag lever ju ett liv i lyx

i jämförelse med den som inte har
tak över huvudet, en skön säng att
sova i, allt mat och dryck på mer
eller mindre bestämda tider eller är

försörjd på ett eller annat sätt. Jag
är lyckligt lottad. Ändå känner jag
den här pyrande ilskan inifrån.
Var ini helvete kommer den ifrån?




Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 335 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-12-13 12:22



Bookmark and Share


    Yarissa
Gillar denna text/ beskrivning på tomhet mycket!
Alla dagar är dock desamma, endast våra känslor för dessa ändrar sig och det är det som vi kan styra, om vi vill!?
2011-12-13

    ej medlem längre
för helvete människa du tänker för mycket!
2011-12-13
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP