Trivsam trivsel utan obehaglig motstånd växlar vår vy där ljuset faller in. Lager på lager skapar en perplex paradox i Platons periferi. De publika puritanernas suffians membraniserar kleptomanens tolerans utan att feodalisera fundament av provensalska syntaxer. Vi huldar våra häpna haralditer och vårdar vårt hjärtas harmynthet. Utan insikt spänner vi vår abnorma kloroform uniform mellan hustaken att bevittna en dåres nav en oktav högre än en fängslad enklav. Ensam tror sig vara en panslavistisk hermafrodit, men är inget mer än en ängslig opportunistisk kosmopolit. Hon risslar sitt gissel på din skårade panna. Hon kan besanna det sanna att förbli förbannat eller bara urholka dess relevans ur innanmätets konsonans.