Ett lock på, som leder till en långsam, men säker explosion.
Jag är resultatet, av en traumatisk reaktion.
Till synes normal, men inuti döljer det sig en förvrängd version.
Mina sår har inte velat läka, men ändå finns det ärr enda in i min själ.
Ser in i spegeln & ser en skugga av mitt forna jag, & det falska leendet jag lärt känna så väl.
Möter min blick, som utstrålar en sorg & en smärta.
Vill inget annat, än att hela mitt trasiga hjärta.
Jag trodde att det skulle vara en välsignelse att ha glömt,
men istället ledde det till en förvirring, vad som ligger gömt,
vad var det som var verkligt, & vad är det jag egentligen drömt?
Synen av samhället är bara en diffus bild av en verklighet man tror sig ha känt. Där man levde av en tro & ett hopp, när livets låga inte hunnit utvecklas till en plåga & fortfarande var tänt.
Mitt mod brister, & jag vågar inte känna efter känslorna som glömmer sig bakom denna fasad,
& fortsätter istället att blunda i ett försök att tänka, idag är en ny dag..