Jag skulle resa med tåg genom landet och löste biljett i god tid. Jag befann mig på stationen redan en timme innan tåget skulle gå och passade därför på att ta mig en kopp hett och en stor smörgås så jag skulle klara mig en bra stund. Det var en sådan där stor dubbel franska med ost, skinka och olika sorters grönsaker på. Den gjorde mig gott emedan jag inte fått något i mig sedan den tidiga frukosten. Till slut var det dags att stiga på och jag satte mig vid ett fönsterbord med plats för fyra resenärer men de första stationerna var jag som tur var ensam.
Sedan måste han ha kommit på vid en station då jag satt och lurade till. När jag väl öppnade ögonen såg jag först ut genom fönstret för att se om jag kunde lokalisera var vi var någonstans. Det var en smula glest mellan människorna på perrongen men någon skylt som sade mig något kunde jag inte se från den plats där jag satt. Kände mig lätt dåsig efter den lilla tuppluren. Sedan såg jag mig omkring vid bordet och upptäckte mannen mitt emot mig. Först tänkte jag inte stort på saken men sedan när tåget väl rullat igång och varit på väg en stund kom jag på mig själv med att känna mig lätt obekväm.
Jag upplevde hur mannen på sätet mitt emot mig i tåget stirrade på mig med ohöljda blickar. Trots de svarta solglasögonen kunde jag känna hans lustfyllda blickar som vandra upp och ner över min spända kropp. Hans huvud rörde sig i korta ryck när hans ögon klädde av mig. Uppifrån och ned, nedifrån och upp igen.
Han log inte på hela tiden utan satt bara med halvöppen mun och visade upp sina välvårdade tänder. Ibland for handen upp som för att rätta till bågarna. Men istället hejdade sig handen för att klia eller som smeka den skäggiga hakan. Hans kortsnaggade hår var ljusare än skägget. Han var mycket välklädd i skjorta och fluga, väst och kostym.
Men han skulle inte tro att jag lät lura mig av ett vackert yttre trots att han liknade Leonardo di Caprio på något lurigt sätt. När han satt där med handen och fingrade på skägget var det precis som funderade han över något. Säkert hur det skulle kännas att smeka mina fasta bröst under min trånga blus medan ögonen trevade sig fram över viken mellan dem. Det han såg måste ha gjort honom upphetsad, kryddat hans fantasier.
Plötsligt tappade jag besinningen över hans öppna gloende. Skrek åt honom att sluta klä av mig med sina blickar, samtidigt som jag slet av honom glasögonen, lätt framåtlutad mot hans säte till. Först andades jag tungt och liksom andfått.
Jag förstod först inte. Försökte han låtsas som att han satt och sov? Nej, hans ögon var riktade rakt emot mig, han tycktes se rakt igenom mig, och ändå. Det var något som inte stämde. Det var något som saknades. Det fanns inget liv i de där ögonen.
Plötsligt gick det upp för mig. Han var blind!