I våra nära möten
kan vi lära oss någonting
om oss själva
genom andra.

Ofta ser vi det inte
förrän de nära mötena
är över

när någon gått vidare
eller då vi själva gjort det

när en älskad dött

eller i nästa möte
med en betydelsefull.

Och ändå räds vi emellanåt mötena
istället för att våga kasta loss,
hänge oss och lära
om andra, varandra och det egna.

Kanske är det just av den anledningen
att vi inte hittar svaren i varandras ögon
utan att det är när vi bryter blicken
som vi går vidare, klokare.

men insikten kvarstår,
du och jag-betydelsefulla.