Som om livet går in i andra faser
för andra.
De som gått vid min sida.

Nya språk från deras läppar.
Nya mönster i deras dagar.

Det är vackert så
när årstiderna skiftar.

Ska jag följa med?
Vill jag samma sak?
Kan jag?

Gräva mig djupare in i strukturerna,
fästa mitt hår med nålar bakom öronen.

Tänk om jag inte blir lycklig
och aldrig mer kan fly
längre in i mig själv

eller tänk om jag gör det.

Eller tänk
om jag inte blir olycklig

Och när passionerna knackar på?
När de river sönder mina kläder?
Penetrerar mitt skinn.

Vad gör jag då?

Om jag inte vill.
Om jag inte får.
Om jag inte kan.

Eller tänk
om passionerna inte knackar på alls
är jag fortfarande mig själv då?

Kommer jag fortsätta likadant i resten
av det som blir kvar?

Kommer jag acceptera mitt nya språk
och strukturerna i mina dagar?