Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Framme vid altaret

Hjärtat slår långsammare för varje slag
din skuld som jag bär
väger för tungt

I min dröm bygger jag en järnväg
till dig
av alla dina nervtrådar
För det är bara din insida
som är torr
när stormen dragit fram

Och när jag vandrat alla trappsteg upp
speglar jag mig själv i ditt hjärta
inser att jag faller
och ser domen

Jag kan inte minnas ditt namn
du har försvunnit för länge sen

Och hjärtat stannar.




Fri vers av Aevlina
Läst 274 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-01-05 11:59



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Aevlina
Aevlina