Minns hur jag satt med en tidig pojkvän
tillsammans med hans familj
på deras altan.

Föräldrar med sina två barn,
nästan vuxna
och så jag som en betraktare
av relationer.

Pappan lade köttet på grillen,
öppnade en öl
och höll låda inför mig.

Han talade om sin fantastiska familj,
sina underbara barn
och sin vackra fru.

Han berättade att han aldrig tidigare
varit så lycklig
som just där och då.

Två månader senare var de skilda,
huset sålt, barnen utpuffade ur boet
till sitt vuxenliv.

Det kändes snopet.

Åren har gått.
Hans dotter har skaffat familj, med barn och man
och altan och grill.

Hon ringde mig idag, bara för att berätta om sin fantastiska familj,
sin underbara man och sina härliga ungar.

Hon ringde bara för att berätta,
att hon aldrig varit så lycklig
som i dag.