Det svider i mitt
bröst
men vinet ger mig tröst
en enkel biljett
ger mig
ångest och svett

Jag ser
på mitt förfall
känner mig
inte cool
inte ball
känner mig som
en man som behöver
metaforer för att överleva

/ hans ord var bevingade änglar
och människorna log
allt bredare för varje bokstav som landade i deras
inneröra/

Sotdagarna
släpar mitt trötta
skelett från och till
det som placerar maten
på bordet
ruvorna är sönderkliade
och socialdemokratiska

Men flickan
som dog
av en mans
sjuka behov
honom hade jag haft kraft
att döda

/ skallbenet spricker som
ett moget plommon
i min käft /