Oj, vad jag satte ord på mina dagar,
på mina känslor, på mina möten.

Vad jag var sårbar.
Vad jag var stark.
Kritisk och tacksam.

Varje upplevelse viktig.
En krönika.
En dikt.
Ett reportage.

När slutade jag att skriva dagbok
för att istället ta stillbilder
att sätta inom ramen?