Vill inte se det ni ser.
Inte höra orden
på det sätt som ni gör.

Är inte min tanke fri?
Har inte hjärtat i den egna kroppen
någon form av poäng?

Eller är det bara självbevarelsedrift?
Är det en förnekelseprocess?

Ska majoriteten få bestämma?
Är det dags att falla platt
och hålla med??