Mattad av att kämpa ser jag nu land.

Själen står i brand, äntligen får mina händer falla ner i sand.

Det oändliga hav som jag aldrig trodde skulle ta till enda, har dunstat av och jag fångat i en flaska där det ursinnigt stormar.

Solen mot min panna, luft i mina lungor, vinden mot min kind. Herrens nåd och välsignelse.

Två sakta steg i sanden mot det nya målet.

Ett stormande hav ett ursinnigt förflutet en ljus framtid. Hopp, tro och kärlek.

Jag är hemma.